Hormoner.
Robert har sagt det många gånger att han är glad att jag inte blivit gravidgrinig. Men den senaste veckan har det börjat smyga sig på. Kan komma på mig själv bli irreterad för minsta grej, sitter och stör mig på om R sitter och sjunger eller på sättet han äter yoghurt. Så nu sitter jag mest hela dagarna och biter mig i tyngan för att inte säga något dumt. Varför håller jag på att bli ett monster? Går det över när bebis kommit eller kommer det bli värre pga sömnbrist? min sambo är trots allt världens snällaste. Idag har vi varit ute på stan en sväng och passade på att ta en kaffe i solen på sandgrund :). Tur jag har han, så jag tar mig ut genom dörren! // Nathalie